Sociala medier måste ta sitt ansvar

Vi har hårda krav på registrerade medier. De ska efterleva juridiska, moraliska och etiska krav och medierna har ett eget regelverk, pressetiska regler, som de förbinder sig att följa. Sociala medier, Facebook, Twitter med flera har också ett regelverk som brister alldeles för ofta.

Slutna, hemliga grupper på Facebook publicerar namn och hemadresser till journalister och uppmanar till “hembesök”. Här finns grupper som hyllar moskébränningar och där rasistiska och hatiska kommenterar är mer regel än undantag.

På Twitter jobbar de ryska desinformatörerna hårt tillsammans med vänsterextremister, nynazister och resterna av mördarsekten Daesh. Hatet, lögnerna och de fiska nyheterna sprids.

Punktinsatser

Av det vi sett hittills så handlar det om punktinsatser. Twitter publicerar regelbundet statistik som ska visa hur mycket de gör, hur många konton de stängt ned och raderat. Facebook kallar till presskonferenser och publicerar egna uttalanden på den egna plattformen.

De ledande sociala medierna vill ge oss intrycket av att de gör massor för att de ska vara en anständig plats att vara på.

Nu ska tilläggas för balansens och tydlighetens skull tilläggas att både Twitter och Facebook är fantastiska digitala mötesplatser. Här lever en vital, spänstig och bra debatt, för det mesta. Här kan du återknyta kontakten med gamla arbetskamrater, vänner och andra som du trodde att du hade förlorat.

Det är den sida som twitter och Facebook vill visa upp – den goda sidan.

Yttrandefriheten

Nu kompliceras bilden av att Facebook och Twitter är multinationella plattformar som ska leva upp till olika länders lagar. Här finns även ett viktigt hänsynstagande till yttrandefriheten vilken innebär att du får finna dig i att bli både upprörd, förbannad och kränkt utan att något ska eller bör göras.

Facebook och Twitter måste vara öppna, tillåta en hel del och släppa igenom en hel del. Det är där deras egna regelverk kommer in i bilden. Ett regelverk som säger att det ska stoppa hat, påhopp, hot och rasism. Det är en komplicerad och svår balansgång där det är hart när omöjligt att skriva fast allt i tydliga enkla regler. Det blir bedömningar från fall till fall.

Ett monster

Bitvis handlar det om att både Facebook och Twitter hart skapat sociala monster. Gigantiska plattformar som är svåra att hålla efter och regler helt enkelt därför att de vuxit sig för stora. Det är även ett argument som du hör bland dee som försvarar Facebook – “Facebook är för stort för att det ska fungera och för att någon ska kunna hålla efter”. Ett annat argument är det tekniska “Facebooks algoritmer är svåra att styra”.

Mot det kan anföras att om Facebook och Twitter inte kan reglera, styra och hantera sina plattformar vem ska då göra det?

Ska vi överlåta det till mellan varven alldeles för klåfingriga och populistiska politiker?

Juristerna gör det jurister brukar – påtalar vikten av innehållet i lagarna och risken för att om vi börjar att peta på dem, lagarna, för mycket, så får vi lagar som vi inte vill ha.

I klartext – peta inte på yttrandefriheten om du inte kan eller vill leva med inskränkningar.

Mellanväg

Finns det då ingen mellanväg där via för stopp på den falska propagandan, de sexistiska påhoppen, hoten och hatet utan att kalla på förstärkt polis och utan att vi tafsar på grundlagarna?

Kan medierna klara balansgången så varför skulle inte Facebook och Twitter kunna göra det?

Medierna har ansvariga utgivare, ett eget regelverk (i Sverige) och om medierna klarar att hantera sina egna regler och sin egen plattform – varför skulle inte Facebook och Twitter kunna göra det?

Nej, jag efterlyser inte ansvariga utgivare eller nya lagar och jag ropar inte på förstärkt polis men kanske kund ene väg vara om Facebook tog ansvar för sin egen plattform, för sin egen skapelse liksom att Twitter gör det?

Tänk om vi kunde börja där, kanske?