När övade din redaktion senast?

När övade din redaktion senast?

När övade din redaktion senast?

Jag har hållit mig borta från diskussionen om mediernas hantering av terrordådet i Stockholm ett tag. Tonen är lite för hög, för uppskruvad och inte minst så slår medierna ifrån sig på det sätt medier alltid slår ifrån sig. Det är samma låsta positioner där ilska och indignation ges företräde för det mest elementära, att lyssna.

När SVT springer och jagar en butiksanställd, i direktsändning och får till svar av intervjuoffret hon inte vill medverka så är det inte nyhetsrapportering vi ser. Det är inte journalistik. Det är något annat. När sedan mediernas insats ska diskuteras och utvärderas i efterhand så låter det som vanligt. Kritiken viftas undan med ursäkten att medierna klarade sin svåra uppgift i en svår situation på ett bra sätt.

Tänk om jag inte tycker det då?

Tillåts att tycka

Tänk om jag inte tycker att det var god journalistik, ansvarstagande journalistik eller ens korrekt journalistik att dra på med en “flash” om skottlossning på Fridhemsplan när det inte var sant och inte ens i närheten av att vara bekräftat?

Det var just det. Det får jag nästan inte ens tycka därför att på det hela taget så klarade medierna pressen och det svåra jobbet på ett bra sätt. Det är det vi konsumenter tillåts att tycka.

Visst förekommer det rannsakan och eftertanke även bland medierna och ska du ens drista dig till att andas den mildaste kritik så är det viktigt att berätta det. Åsa Linderborg var självkritisk i en krönika i Aftonbladet. Så, nu har jag sagt det så att inte just det exemplet hålls upp och viftas framför mitt ansikte med undertonen att jag har fel. En utmärkt krönika för övrigt.

För det är så mediekritik ofta bemöts. Det talas om att kritiken bygger på exempel som tagits ur sitt sammanhang, att medierna gör så mycket gott i andra sammanhang ungefär som att ett fel upphävs med lätthet av tre ur faktasynpunkt helt okej artiklar.

Det är alltså helt okej att bygga en artikel på amerikansk rännstenspress och andrahandsuppgifter därför att tidningen körde en skitbra artikelserie om nättrollen förra veckan. Ungefär så.

Sammanhang

Så därför är det okej att jaga butiksanställda, irritera polis som jobbar och skicka ut en “flash” om en skottlossning som aldrig har ägt rum. Det är ju bara enskilda exempel tagna ur sitt sammanhang så därför är det på det hela taget så obetydliga så att det knappt är fel.

Det är det här glappet mellan medierna och oss konsumenter som medierna borde ta sig en funderare över istället för det här tröttsamma skyttegravskriget som för övrigt drabbar även de egna, journalisterna. Framför du kritik mot medierna så kan du raskt avfärdas som Werner & Werner av skribenter med uppenbarligen alldeles för små och trånga skor. Det trista i sammanhanget är ju att om inte ens medierna själva klarar av att ta åt sig kritik som kommer från de egna leden hur ska medierna då kunna lyssna på deras kunder och konsumenter?

Lyssna

Försök att lyssna utan att märka ord, utan att ge efter för instinkten att leka igelkott och gå till försvar. Försök att lyssna utan att bli raljant, vifta undan och utan att kräva att vi ska komma med långa listor på raka och konkreta exempel, länkar och referenser. Vi är inga jävla medieforskare som ska avkrävas millimeterprecission för att överhuvudtaget få öppna käften och som enkelt kan avfördas om vi inte kan det. Vi är era kunder.

Sedan är det självklart så att misstag begicks i en störtflod av information där det är svårt att sortera. Det tror jag faktiskt att de flesta nyhetskonsumenter förstår. Det är inte det jag menar utan det är att det missades på de stora, avgörande sakerna. Flashar skickades ut, obekräftade uppgifter publicerades och spreds vidare som om de var sanningar.

Kyla

Det finns en fantastisk scen i tv-serien The Newsroom där nyhetsankaret pressas att gå ut med uppgiften om att en skjuten kongressledamot avlidit. Konkurrerande medier har gått ut med uppgiften och nu tappar kanalen tittare därför att deras tv-kanal  inte har gjort det. I stressen och pressen fräser till slut en av journalisterna ifrån och säger “läkare dödförklarar människor, inte journalister”.

Kongressledamoten var inte död, vilket är poängen.

Var fanns kylan, det professionella och det goda hantverket, journalistiken?

Nej, jag säger inte att den saknades utan jag efterlyser mer av den varan. Det goda, journalistiska hantverket.

Sluta att jaga, sluta att hela tiden försöka att vara först eller den som rapporterar de mest grafiska och mest sensationella uppgifterna. Gör ert jobb, var journalister och ge vackert fan i att skicka ut unga orutinerade journalister på den här typen av mycket svåra uppgifter. Skicka inte heller ut de ni tror vara rutinerade journalister på ett jobb som de inte är vana vid att utföra.

Sedan tror jag att ni skulle må bra av att öva. Det gör våra myndigheter och räddningsorganisationer, rätt ofta till och med. De övar på katastrofer för att vara bättre på att hantera dem, när de inträffar på riktigt.

När övade din redaktion senast?

This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 4.0 International License.