Montera inte ned våra rättigheter så lättvindigt

Montera inte ned våra rättigheter så lättvindigt

Montera inte ned våra rättigheter så lättvindigt

Just nu så flyger kraven förbi i flödet på sociala medier. Krav på snabba åtgärder som ska lösa ett minst sagt komplicerat problem. Det ska vara förbjudet att vara medlem i IS/Daesh därför att det är det i Norge. Det ska vara förbjudet att ladda upp videofilmer och sprida propaganda för Daesh. De som ändå gör det ska omedelbart utvisas.

Vi ropar på mer övervakning, förstärkt polis och kameraövervakning i vår jakt på trygghet och säkerhet. Det ska gå fort också och i sammanhanget så för våra politiker bära hundhuvudet för att se har gjort för lite.

Lämnar vi just den delen av diskussionen till senare så är det allt annat än okomplicerat att riva upp våra grundlagar – för det är det som krävs för att för att förbjuda åsikter och medlemskap. Som ofta då rättssäkerhet diskuteras så körs diskussionen i diket med frågan ”Varför håller du terrorister bakom ryggen?”.

För det är ju verkligen det saken handlar om – att jag vill se till att terrorister ska kunna slå till mot Sverige närmast obehindrat.

Föreningsfriheten

Föreningsfriheten innebär att jag kan gå med i valfri organisation. Enbart medlemskapet utgör inte ett brott. Den uppfattningen vilar på vår grundlagsskyddade rätt att fritt tycka och tänka det vi vill. Det är en hörnsten i vår demokrati och en det som gör att vi är en demokrati.

Hur vidriga åsikter jag än må hysa och ge uttryck för så ska jag ha rätt att framföra dem (med undantag för diskrimineringsbrott). Det är alltså inte helt enkelt att förbjuda medlemskap i våldsorganisationer och det är allt annat än säkert att det är ens särskilt effektiv metod.

Tykland har förbud mot nazistiska organisationer men de finns ändå. De kallar sig bara inte nazister och har inte en svastika i sin logotyp.

Resor och aktiva handlingar

Det vi däremot bör kunna förbjuda är aktiva handlingar. Reser jag ned och slåss för Daesh så ska det vare ett brott likaså om jag samlar in pengar till Daesh. Så långt är de flesta överens och det är innebörden i de svenska reglerna, de nuvarande och de kommande.

Nu över till det som ibland faller bort – rättssäkerhetsaspekten.

Vi kan inte montera ned rättssäkerheten eller tumma på den bara därför att den vi utreder framstår som en sällsynt vidrig typ. Vi kan inte kasta alla beviskrav överbord bara därför att Daesh är en mördarsekt. Vi måste fortfarande ställa krav på att polis, åklagare och staten kan presentera tillräckliga bevis för att jag ska kunna dömas.

Av det följer att det faktisk är svårt för att inte säga mycket svårt att bevisa resor till terroristorganisationer. Det är ännu svårare, såvida det inte finns filmmaterial, att bevis att en enskild har begått krigsbrott. Det är svåra brott att utreda och svåra brott att få fram bevis för. Vilket inte är detsamma som att vi inte ska utreda dem.

Det är här det blir svårt för nya, strängare lagar innebär inte per automatik att vi kommer att kunna förhindra terrordåd. Det innebär inte att vi blir säkrare eller tryggare. det kan faktiskt resultera i det rakt motsatta om vi har för bråttom och om vi inte tänker oss för.

Staten

Det vi inte får glömma bort är att det är staten som är den starkare parten och som därför ska sköta bevisföringen. Vi är som bekant oskyldiga tills staten har bevisat motsatsen. Staten företräds här av polis och åklagare och vi som enskilda har rätt till en försvarare, en advokat. Luckrar vi upp rättssäkerheten för att stoppa terrordåd så kan det resultera i att vi gör det för andra typer av mål också.

Vi kan ju tycka att saken är hur enkel, logisk och solklar som helst men om staten inte kan prestera tillräckliga bevis så är du oskyldig och det är en princip som vi helt enkelt inte kan rycka på – oavsett hur vidriga brott som vi vill stoppa.

Det finns helt enkelt inga snabba genvägar när det kommer till juridik och våra grundlagar. I det senaste aktuella fallet hade det ju dessutom inte gjort någon som helst skillnad. De nu gripne, som misstänks för att ha kört lastbilen, har såvitt nu är känt inte rest till Syrien eller något annat land för att slåss för Daesh.

Utvisning

Över till kravet på utvisning eller att de som rest till ned till Daesh-områden inte ska släppas in igen och att de till och med ska förlora sina medborgarskap.

Förlåt en enkel motfråga i sammanhanget – om vederbörande är svensk medborgare, kanske rent av född här. Vart ska vi skicka hen då?

Det här är svåra frågor och vi måste kunna för debatten utan att hamna i diket med en anklagelse om att den som ställer dem gör det för att skydda terrorister. Det måste gå att värna om rätts-staten, vår demokrati och våra grundlagar utan att anklagas för att springa terroristers ärenden.

 

This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 4.0 International License.