Vad händer med stulen information? Hur snabbt sprids våra kontouppgifter och vilka vägar tar våra data? Säkerhetsföretaget BitGlass skapade ett falskt konto, falsk information med funktioner som gjorde att de kan spåra vart informationen tog vägen. BitGlass ville ta reda på hur snabbt information sprids, vilka vägar som används och hur den sedan används.
Testen och experimentet sattes upp som en klassisk Honeypot, en honungskruka. Det är ett falskt system, med falska konton och falska användare. Informationen är påhittad liksom hemsidor och allt som ingår. Det är ett falskt system, en digital fälla för att locka till sig ljusskygga och sedan se vad som händer.
Falsk bank
I det här fallet sattes en falsk bank upp och den information som sedan läcktes påstods tillhöra en kund och användare som lurats att lämna ifrån sig sina uppgifter. Ett Google Drive-konto kopplades till uppgifterna med likaledes falsk information i form av texter oc dokument. Kontoinformationen läcktes sedan via det som kalla Dark Web, inom nätverket Tor…
Redan den första dagen kom tre besökare som loggade in på kontot. Det intressanta i sammanhanget är att BitGlass gjorde samma experiment för ett år sedan. Då kom runt tolv procent av trafiken via Tor. I år kom trafiken via Tor i 68 procent av fallen.
Av de system som inte använde Tor kom 35 procent från Ryssland, 16 procent från USA och 3.5 procent kom från Kina.
Bara några dagar efter det att kontouppgifterna läckts började dokument att laddas ned från Google Drive. Iett av fallen lyckades även besökaren forcera krypteringen.
0 kommentarer