REPORTAGET

Sista säsongen

av | nov 1, 2015 | Reportage

min-bylineJag refererar ishockey, företrädesvis Skellefteå AIKs matcher men det händer att jag gör utflykter både till Umeå och Luleå. Det har jag gjort i tio år nu och det här blir definitivt den sista säsongen. Det huvudsakliga skälet är att jag värderar min tid, min lediga tid högre. En vanlig hockeydag tar nämligen mer tid än du tror.

Förutom de tio åren med Radiosporten och Radio Västerbotten så sände jag webradio med Skellefteå AIK sedan runt 1996/1997 vilket betyder att jag sänt webradio i snart 20 år. Det får räcka med det. Nu vill jag gå på ishockey med Kärleken, med mina barn och barnbarn. Jag vill vara ledig, helt ledig och jag vill hitta tillbaka till glädjen med ishockey igen.

Hobby som jobb

För det är det som är en av de mycket få baksidorna med att ha sin älskade hobby som sitt jobb – du kommer till en gräns när det närmar sig rutin och när det inte är riktigt lika roligt längre. Där är jag eller känner jag att jag kan landa om jag fortsätter.

En helt vanlig hockeydag så läser jag på, kollar statistik, läser lokaltidningar, forum och klubbarnas egna hemsidor 1-2 timmar. Jag är på plats i arenan 1-1.5 timmar innan matchen startar. Vi gör ljudcheck och lägger ut ljudslingor runt 45 minuter innan nedsläpp. Sedan tar jag en vända till för att se om trupperna förändrats, skador eller sjukdomar tillkommit.

Tillsammans med våra suveräna hockeyexperter Lasse Nyström och Jonas Widmark tar vi oss sedan en titt på värmningen innan det är dags för en kopp kaffe.

5-10 minuter innan matchen startar så är det dags att koppla upp sig, dra laguppställningarna och sedan är det högt tempo, mycket prat i tre gånger 20 minuter. Efter matchen stannar jag kvar för presskonferensen som i ärlighetens namn sällan bjuder på några överraskningar. Ibland gör jag ett par intervjuer innan jag kan packa ned utrustningen och rulla iväg hemåt.

Arbetsdag

Sammantaget så tar en hockeymatch 4-5 timmar, inklusive förberedelser, intervjuer efteråt, redigering och packning. Har jag då sänt från Umeå eller Luleå så återstår ett par timmars bilresa innan jag är hemma igen. Det kan motsvara en hel normal arbetsdag, efter det att jag jobbat en hel normal arbetsdag.

För att vara tydlig – jag klagar inte. De här är mitt val och jag har älskat varje sekund av det – fram till nu. Kärleken till sporten har börjat att klinga av och jag inser att jag vill göra annat. Jag vill inte vara bunden även om jag garanterat inte kommer att missa en enda hemmamatch med Skellefteå AIK i alla fall. Jag kommer nämligen inte ihåg när jag missade en match senast hemma i ‘ladan’ senast.

Det kommer jag inte göra i framtiden heller men då kommer jag att sitta mitt emot radiokuren på de säsongsbiljetter som familjen haft sedan åtskilliga år tillbaka. Jag kommer att sitta med min iPhone och en plugg i örat för att hänga med hur det går det för det hockeylag jag aldrig kommer att överge, Södertälje Sportklubb. Jag kommer att tycka att den där passningen var urkass, att tacklingen var ett överfall och att domaren inte gör sitt jobb. Ni vet, vara som de flesta andra av oss. Jag kan tillåtas att vara precis hur insnöad och enögd som jag vill och jag måste inte längre se saker från två håll.

Jag kan ta en öl när jag känner för det med Janne och vi kan vara helt överens om att Skellefteå AIK behöver köpa ett helt nytt lag för att i nästa periodpaus vara lika överens om att AIK är världens bästa lag (efter SSK i mitt fall då).

Sista

Jag vet inte när min sista sändning blir. Jag delar på uppgiften med Sofie Strandberg, en av alldeles för få tjejer som refererar ishockey men hur och när det än blir så blir det här sista säsongen. Jag har tagit beslutet, meddelat ‘the big chief’, min fantastiske chef som direkt var orolig för att det var han som sagt eller gjort något som lett fram till beslutet. Sådana är riktigt bra chefer. De vill direkt veta om de gjort något eller de kunde ha gjort något annorlunda. Nu var det inte så, inte det minsta.

Jag vill helt enkelt sluta nu, på mina egna villkor och jag är helt övertygad om att Radiosporten och Radio Västerbotten kommer att hitta en alldeles sjusärdeles suverän ny röst. Jobbet är inte så lätt som en del tror men det är å andra sidan inte heller så svårt att det inte går att lära sig.

Jag gjorde det, hyggligt i alla fall.

0 kommentarer


Mikael Winterkvist

Fyrabarns-far, farfar, morfar och egen företagare i Skellefteå med kliande fingrar. Jag skriver om fotografering, sport, dataprylar, politik, nöje, musik och film. Vid sidan av den här bloggen så jobbar jag med med det egna företaget Winterkvist.com. Familjen består av hustru, fyra barn (utflugna) och fem barnbarn.

Jag har hållit på med datorer sedan tidigt 1980-tal och drev Artic BBS innan Internet knappt existerade. Efter BBS-tiden har det blivit hemsidor, design, digitala medier och trycksaker. Under tiden som journalist jobbade jag med Mac men privat har det varit Windows som har gällt fram till vintern 2007. Då var det dags att byta och då bytte vi, företaget, helt produktionsplattform till macOS. På den vägen är det.

_____________________________________________________________________________________

Anmäl dig till Magasin Mackens nyhetsbrev

Du får förhandsinformation om Macken, våra planer och du får informationen, först och direkt till din mail. Vi lovar att inte skicka din information vidare och vi lovar att inte skicka ut mer än max ett nyhetsbrev per månad.

Anmäl dig här

_____________________________________________________________________________________

De senaste inläggen: