Dra åt helvete Jonny Ive!

av | okt 16, 2016 | Krönikor

Dra åt helvete Jonny Ive!

Dra åt helvete Jonny Ive!

 

Läsare som är känsliga för svordomar varnas för att fortsätta att läsa.

Jag har dundrat runt i den här IT-branschen i en herrans massa år och du kan ju tycka att jag vid det laget borde ha lärt mig att gilla ny teknik. Så är det inte. Det finns ny teknik som jag formligen hatar, innerligt.

Fjärrkontroller. Vem fan har hittat på dessa vansinnestingestar?

Jag minns med fasa ett besök hos den lokala radiohandlaren för nu många år sedan. Jag klev in, mötte Håkan. Det är en mycket trevlig, snäll man, sansad för att vara säljare och en riktigt duktig säljare. Numera är han trevlig pensionär så det här var för några år sedan. Hur som helst jag kom in i hans butik i akt och mening att inhandla mig en ny televisionsapparat. Håkan såg mig komma in och tänkte att nu kom den där kunden in som hade insikter, kunskaper och som skulle uppskatta den där nya jävlas tingesten till TV med 411 helt nya och revolutionerande funktioner.

Håkan trodde att jag skulle förstå vikten av 411 nya funktioner och att jag verkligen skulle uppskatta alla fiffigheter. Han misstog mig för en rätt öppen snubbe som gillar nya häftiga prylar.

Håkan blev jättebesviken ty jag uppskattade inte alls den fräcka fjärrkontrollen som till och med hade vingar för att rymma alla 411 nya funktionerna. Jag insåg med en gång att här krävdes en ingenjörsexamen från NASA för att kunna hantera TV:n och jag gillar inte sådana televisions-maskiner och jag hatar som sagt fjärrkontroller.

Jag gick där ifrån med en så kallad pensionärs-tv-apparat (enligt Håkan) och med en fjärrkontroll som hade minimalt med funktioner. Jag älskade den TV:n drömde mardrömmar om den där andra avancerade fjärrkontrollen och gjorde Håkan besviken.

Med det sagt – dra åt helvete Jonny Ive och ta den svarta saken med dig som du kallar fjärrkontroll med dig!

Spis

En gång i tiden var spisar rätt sansade, långsamma saker som liksom levde sitt liv likt en sengångare. Jag gillade de gamla spisarna. Du vred på en ratt, en lampa tändes som visade vilken platt som gick igång och sedan var det bara att liksom vänta lite. Idag är det platta, svarta, designade saker och de heter konstiga saker som induktionshäll och fan vet allt. Du kan inte använda vilken panna du vill längre utan de ska vara gjorda för induktionshäll. Du slår på en platta men det händer ingenting och det enkla som att steka lite bacon och ägg på morgonen blir ett utdraget vridande, lyftande och meckade för att få igång spishelvetet!

Detsamma gäller spisfläktar. Du måste ta fram handboken bara för att få igång dem och då går de max 30 minuter i taget. Varför vet jag inte och jag förstår mig inte på dem. Faktum är att jag inte ens vill förstå mig på dem. Jag skriker åt dem istället. De fungerar inte bättre om du skriker åt dem men du mår bättre.

Min matlagning är inte matlagning. Det är ljusår ifrån de där kockarna på TV som liksom glider runt i sitt kök som en välkorriograferad balett. Min matlagning går mer på kraft, fysisk kraft, svordomar, höga skrik. Det är ett krig snarare.

Bilar

Det fanns en tid när jag var intresserad av bilar. Genuint intresserad och jag ville var hur de funkade. Jag tillbringade rätt mycket tid med att hänga ned i motorrummet på olika bilar. Numera sträcker sig mitt intresse till att vrida på nyckeln och jag förväntar mig att bilen säger “brum-brum” och att den sedan tar mig dit jag vill. Det är därför jag älskar amerikanska bilar. Det är enkla tingestar som funkar som jag gör i köket. De drivs med fysisk kraft, power och inte så jävla mycket ledlampor och annan modern skit.

Ge mig en amerikansk rattväxel, åtta cylindrar (allt under åtta för för fegisar och miljömuppar), bladfjädring och ett mjukt säte så är jag nöjd. Du liksom vrider, drar och sliter i en amerikansk bil, inget jävla duttande på knappar.

Inför ungefär var annat bilköp drabbas jag av en släng av sunt förnuft. Då köper jag något helt annat och inför sista köpet drabbades jag av akut beslutsångest över alla dessa förbannade tillbehörlistor, långa som toappapersrullar med tekniska påfund som biltillverkaren tycker att du ska ha.

Suzuki

Jag tänkte titta lite närmare på en Fiat för att jag gillar deras billiga, mulliga design. Jag gav upp redan på hemsidan när dropplisten med tillbehör gick tre våningar ned. Jag övergav bilmärke efter bilmärke av samma skäl tills jag klev in hos den lokala handlaren och mötte Jessica och en Suzuki. Jessica var lika snäll och mötesgående som Håkan och jag tror aldrig jag varit med om en enklare bilaffär. Jag ville ha modellen med turbo, automat och fyrhjulsdrift. Jessica log och frågade om jag ville ha bilen i två färger, svart tak alltså.  Klart jag vill ha svart tak svarade jag. Jessica log igen och fråga om jag ville ha silver eller röd färg. Röd blir bra sa jag och sedan var det klart.

Suzuki Vitara i den här modellen finns i två färger med svart tak. Tillbehörslistan är rekordkort därför att Suzuki har klappat i praktiskt taget allt som går att få in i en bil. Höj och sänkbara säten på båda sidor, alltså även för passageraren, farthållare, parkeringsesnorer bak och fram, vingar, färgade delar i inredningen, Apples CarPlay – ja helt enkelt en sjujävla massa kuliga saker som alltså ingår.

Tillägg, drag och vinterdäck sedan var det klart.

Jag hatar ny teknik

I vissa lägen så hatar jag alltså ny teknik. Spisar, bilar och tv-maskiner. Jag hatar fjärrkontroller och alldeles speciellt så hatar jag den där lilla förbannade svarta saken som ingen ens kan gå i närheten av innan den byter kanal eller helt enkelt bara försvinner.

Till Håkan jag ju nu i alla fall säga att jag faktiskt har en alldeles sjujävla avancerad televisionsapparat som köptes huvudsakligen av ett skäl. Mitt på fjärrkontrollen finns en stor, tydlig vit knapp som det står Netflix på. När jag trycker på densamma kommer Netflix upp. Vad alla de andra förbannade knapparna gör är jag mer osäker på.

Jag hatar fortfarande vår spis och så snart min älskade amerikanska pickup hittat en ny ägare så ska jag åka runt i en röd bil med svart tak.

Med det sagt – dra åt helvete Jonny Ive och ta den svarta saken med dig som du kallar fjärrkontroll med dig!

0 kommentarer


Mikael Winterkvist

Fyrabarns-far, farfar, morfar och egen företagare i Skellefteå med kliande fingrar. Jag skriver om fotografering, sport, dataprylar, politik, nöje, musik och film. Vid sidan av den här bloggen så jobbar jag med med det egna företaget Winterkvist.com. Familjen består av hustru, fyra barn (utflugna) och fem barnbarn.

Jag har hållit på med datorer sedan tidigt 1980-tal och drev Artic BBS innan Internet knappt existerade. Efter BBS-tiden har det blivit hemsidor, design, digitala medier och trycksaker. Under tiden som journalist jobbade jag med Mac men privat har det varit Windows som har gällt fram till vintern 2007. Då var det dags att byta och då bytte vi, företaget, helt produktionsplattform till macOS. På den vägen är det.

_____________________________________________________________________________________

Anmäl dig till Magasin Mackens nyhetsbrev

Du får förhandsinformation om Macken, våra planer och du får informationen, först och direkt till din mail. Vi lovar att inte skicka din information vidare och vi lovar att inte skicka ut mer än max ett nyhetsbrev per månad.

Anmäl dig här

_____________________________________________________________________________________

De senaste inläggen: