Är inte du för gammal för att spela dataspel?

– Är inte du för gammal för att spela dataspel?
– Frågan är felställd.
– Felställd?

– Ja, det du i själva verket frågar är om jag inte är för gammal  för att ha roligt.
– Nej, jag frågar om du inte är för gammal för dataspel?
– Okej, vi vänder på det då. Du frågar om jag inte är för gammal för att gå promenader med min iPhone i handen?
– Nej men vad fan är du dum i huvudet. Jag frågar om du inte är för gammal för dataspel?
– Tredje försöket då. Du vill veta om jag inte är för gammal för att ha barnasinnet kvar?
– Suck, ja på ett ungefär?
– Svaret är nej. Jag kryper fortfarande på golvet med mina barnbarn. Jag jagar dem runt hela huset för att de tjuter av förtjusning över att ha en tjock farfar/morfar efter sig. Jag bor i tält med dem, leksakstält, och de får åka “taxi” på min rygg när vi badar. Jag går omkring i gräset med dem, barfota bara därför att det är en njutning och jag har bakat fler sandkakor än jag kan räkna till. Jag har suttit framför “Frozen” iförd 2-3 hårband, rosa armband och fast jag inte kan vare sig sjunga eller dansa så hakar jag på när “Happy” spelas.
– Dataspel var det?
– Nej, frågan du egentligen ställer är om jag tillåter mig att ha roligt och svaret är självklart gör jag det.
– Du vet att det är Pokemon GO jag är ute efter?
– Självklart förstår jag det och svaret är fortfarande ett blankt nej.
– Vad är det som är så roligt då med att gå runt och jaga påhittade figurer?
– Vad är det som är så roligt med film, böcker, tv-serier, sport, kultur eller politik?
– Men kan du svara på en fråga utan att själv ställa en fråga?
– Nej.
– Varför inte det då?
– Jag väntar.
– Väntar på vad då?
– På att poletten ska trilla ned.
– På vem?
– På dig.
– Men det är ju jag som frågar?
– Ja, och jag som väntar.
– Vet du hur hopplös du är på en skala?
– Skalan går till?
– Men vad fan … 10 då?
– 11