Vi lever i en föränderlig värld

Under min tid som journalist var jag med om att gå från blyplåtar, via vaxade tidningssidor i papper över till en nästan helt digital värld. Min första mobiltelefon var stor som en portfölj, vägde flera kilon och hade 45 minuters taltid med batteri. Vi lever i en föränderlig värld.

Jag har alltid gillat serier och förutom min alldeles speciella favorit Modesty Blaise så gillade jag Dick Tracy. En märklig tecknad serie med märkliga figurer, en märklig deckare och så alla dessa prylar. Naturligtvis kommer jag till hans klocka. Dick Tracys klocka. Det är liksom ofrånkomligt med tanke på att jag nu har en sådan klocka. En klocka som kan visa meddelanden och som jag kan kommunicera med.

En tv-kanal

Jag kommer ihåg när vi bara hade en tv-kanal. När TV2 startade sina testsändningar och vi fick köpa en extrabox till vår tv för att vi skulle kunna få in den andra kanalen som inledningsvis körde testsändningar med John Wayne westerns och Mindre Modiga Män, ett spännande tv-program för barn. Jo, jag vet att i Skellefteå är det synonymt med ett numera nedlagt pop-och rockband men de tog faktiskt sitt namn från den här barn-tv-serien.

Jag kommer ihåg när satt vid en racklig, rätt enkel skivspelare i röd plast men det var inte det minsta magiskt men det var däremot det som kom hur den. En hes fantastisk röst som tillhörde Janis Joplin. Det var blytunga gitarriff från Led Zeppelin och jag sparade pengar tills jag kunde köpa en egen skivspelare. Sedan spelade jag Nationalteatern, sprang på politiska möten och visste att det var vi mot kapitalet.

Tidningar var på papper och country var imperialistisk dynga tills Chris Christofferson och Willie Nelson visade att det också kunde vara den lilla människans musik.

Analog

Jag drog runt med en kasettbandspelare, drog in det sista av bandet med en gul penna med suddigummi i toppen. Världen var fortfarande analog även om en kompis farsa en dag kom med en bildbandspelare. En ful toppmatad sak som kunde spela in tv-program. Ett tag fanns det BetaMax, VHS och Video2000. Det tekniskt sett sämsta systemet vann, VHS.

Det var Alice Cooper, Deep Purple, Eric Clapton och progg i massor. Mina kompisar sprang på MUFs fester. De var bättre sa de. Själv stod jag en dag och sjöng Internationalen och höll Tage Erlander i handen i Södertälje Folkets Hus. Vi gjorde det på den tiden, höll varandra i händerna, alla, samtidigt som ett påtagligt bevis på solidaritet.

Jag fotograferade, analogt, utbildade mig till fotograf, analogt och stod under flera år i snart varenda hockeyhall i hela Sverige och frös. Jag fotograferade en ung Patrik Sjöberg som slog ett rekord, igen. Världen var fortfarande analog men det började komma bildsändare och jag köpte ett modem och häll under fler år till i den värld som var den farligaste av de som var äldre och som hade något att säga till om, BBS-världen.

Internet

En dag frågade en kompis om jag hade hört talas om det där Internet. Det hade jag inte men jag lärde mig snabbt och lyckades få ihop telefonräkningar motsvarande en månadslön men jag sålde licenser, dataprogram och jag lyckades få ihop tillräckligt med pengar för att inte bli ruinerad. Någon vinst gjorde jag aldrig, tvärtom. Blev det pengar över så fanns det alltid ett nytt modem att köpa.

Till slut, via Windows Mobile, Windows, Amiga och ett oräkneligt antal svindyra prylar är vi i nutid då jag har med mig allt i min telefon. Jag har musik, video, tv-program överallt. Jag har en tv som jag kan prata med, en telefon som jag kan prata med och den här texten skrivs på en platt dator som jag också kan prata med.

Jag är inte detektiv men jag har som sagt en Dick Tracy-klocka och jag har fler tv-kanaler än jag brytt modig om att räkna till. Jag ser filmer, tv-program och tv-serier när det passar mig.

Visst är det häftigt, den här föränderliga världen vi lever i?

Vad nästa pryl blir det vet jag inte men jag kommer att ha den för en sak har inte förändrats – jag är fortfarande lika nyfiken.

En sak har däremot förändrats. I min bil får Nationalteatern dela plats med amerikansk country. Jo, det var så sant. Jag kan prata med min bil också.